Biogasanläggning minskar lukt från gårds- och gödselspridning

Lukt är uppfattningen av kemiska föreningar i luften. När koncentrationen av luktproducerande föreningar överstiger den så kallade lukttröskeln känner en person lukten. Varje kemisk förening har sin egen karakteristiska lukt, som kan vara behaglig eller obehaglig. Luktframkallande ämnen är främst flyktiga organiska föreningar (VOC), svavelföreningar och kväveföreningar. Alla dessa frigörs när organiskt material bryts ner.

Flyktiga organiska föreningar är en naturlig del av den naturliga cykeln, och nedbrytningen av organiskt material sker inte utan bildning av flyktiga föreningar som fettsyror. Vid kompostering och naturlig nedbrytning släpps organiska föreningar ut i luften. I biogasanläggningar släpps flyktiga organiska föreningar inte ut i luften av två orsaker: flyktiga organiska föreningar, såsom fettsyror, är ett mellansteg i biogasproduktionen, och mikroberna i nästa steg använder dem som livsmedel när de producerar metan. Med tillräcklig fördröjning luktar rötresten knappt, eftersom allt lättnedbrytbart organiskt material redan har sönderdelats, så att nya fettsyror inte längre kan bildas. Fettsyrorna blir däremot inte ”färdiga” i rötresternas dammar eftersom de har förbrukats i en biogasreaktor. Små mängder fettsyror kan frigöras inne i biogasreaktorn, men de hamnar inte i det fria, eftersom rågasen behandlas med aktivt kol och förbränns vidare för energi. Vid förbränning bildar fettsyror luktfri koldioxid och vatten.

Illaluktande svavelföreningar inkluderar vätesulfid och organiska svavelföreningar såsom dimetylsulfid och metylmerkaptaner. Mängden svavelorganiska föreningar i biogasreaktorn minskar eftersom även metanproducerande mikrober livnär sig på dem. Vätesulfid, å andra sidan, omvandlas till elementärt svavel eller sulfat med en liten tillsats av syre. Elementärt svavel och sulfat är inte flyktiga föreningar, så de kan inte heller lukta.

Ammoniak är den viktigaste kväveföreningen som orsakar lukt. Mängden ammoniakkväve ökar i biogasprocessen, men eftersom den uppvärmda biogasreaktorn har stängts av kan det inte släppas ut i anläggningen. Lukttröskeln för ammoniak är dock klart högre än för till exempel fettsyror eller svavelföreningar, så en ökning av mängden ammoniak höjer ännu inte lukten av rötrester till samma nivå som rågödsel. Ammoniakavdunstning bör därför undvikas i första hand för att förhindra kväveförluster. Avdunstningen av ammoniak reduceras, till exempel genom placeringsapplicering.

Med andra ord minskar gårdens biogasanläggningar lukter på två olika platser. På gården minskar lukten eftersom flytgödseln praktiskt taget pumpas direkt in i biogasreaktorn. De flesta luktbildande föreningar omvandlas alltså till biogas innan föreningarna har hunnit avdunsta till luften. När överskottsfoder och förstört foder regelbundet matas in i biogasreaktorn har nedbrytningen inte hunnit starta starkt, vilket ytterligare minskar mängden lukt i gårdscentret. Lukten i rötrestdammar och rötrester är mindre än i slam- och stallgödselhus. Minskningen av lukter i lokalerna kan påverka till exempel miljötillståndsstugan och naturligtvis arbetstrivseln.

Enligt en allmän tolkning av miljölagstiftningen omfattas lukt från spridning av stallgödsel på åkrar i regel av den så kallade toleransskyldigheten. Mindre lukter minskade dock den potentiella irritationen hos sommarsemesterfirare och kan återföra enskilda fält till tillämpningsområdet.

Du kan läsa mer om lukter i Tavastlands yrkeshögskolas och Jyväskylä universitets publikationer, till exempel:

Kymäläinen M. ja Pakarinen O. (toim.) 2015. BIOKAASUTEKNOLOGIA Raaka-aineet, prosessointi ja lopputuotteiden hyödyntäminen. HAMKin e-julkaisuja 36/2015 https://www.theseus.fi/bitstream/handle/10024/104180/HAMK_Biokaasun_tuotanto_2015_ekirja.pdf

Lehtinen J. 2012 Odorous Volatile Organic Compounds in Waste and Wastewater Management. JYVÄSKYLÄ STUDIES IN BIOLOGICAL AND ENVIRONMENTAL SCIENCE 252 https://jyx.jyu.fi/bitstream/handle/123456789/40931/978-951-39-4931-0_2012.pdf