Virpi och Petri Paavola satsar på produktivitet och välmående

Bild: Petri och Virpi berättade att de inledde gårdsdriften med en bunden ladugård med 34 kor år 2009, och nu mjölkar fem mjölkrobotar i den lösdriftsladugård där besättningen uppgår till omkring 240 kor.

Inhemsk mat och familjens styrka

Vi slår oss ned vid Virpis och Petris kaffebord i slutet av augusti, när Petri berättar att tröskningen är som intensivast. Regnen har dock hindrat skörden och Petri konstaterar att när man väl kommit ut på åkern, har man nästan genast fått återvända. Även tredje ensilageskörden trycker på – det är tydligt att inte heller denna finländska gård kan ”vila på sina lagrar” när man producerar inhemsk mat från jord till bord. Petri berättar att första och andra skörden lyckades bra denna sommar. På Paavola gård finns fem mjölkrobotar och i gårdens vardag och arbete är också de egna vuxna barnen starkt involverade tillsammans med Virpi och Petri.

På gården följer man traditionella roller: Petri är maskinmannen och ansvarar för tekniken och åkerarbetet, medan Virpi har hand om nötkreaturens utveckling och avel. Tidigare deltog även Virpi mer i traktorarbetet, men nu när sönerna vuxit upp och hjälper till på fälten kan Virpi koncentrera sig mer på gårdens andra sysslor. Petri berättar att man påbörjade mindre maskinentreprenad redan 1997 och 2007 grundade han företaget Kone Paavola Oy, vars huvudinkomst fram till 2014 kom från UPM Nyckelföretagarskap. Virpi minns att Kone Paavola vid den tiden hade 14 anställda. På gårdsplanen väntar Valtra-traktorerna på Petri och pojkarna, som sköter gårdens maskinarbeten.

Bild: Även barnen Pauli, Veera och Laura samt Lauras make Lauri hann med på bilden trots brådskan. Familjens yngste, Leevi, tjänstgör just nu i armén.

Gårdens verksamhet har utvecklats

Paavola gård är Petris hemgård. År 2005 grundade Petri ett driftsbolag tillsammans med sina föräldrar, och några år senare, 2009, tog Virpi och Petri över gårdsdriften i den bundna ladugården med 34 kor. Redan under de första sex månaderna stod det klart att ladugården nått slutet av sin livslängd och en ny behövdes. I januari 2011 kunde paret börja mjölka i en ny lösdriftsladugård med en mjölkrobot. Den gamla bundna ladugården renoverades och byggdes ut till en ungdomsdjursladugård.

Petri och Virpi minns att medelavkastningen från korna på den tiden var cirka 6 700 kilo. När de startade sin egen drift 2009 steg mjölkavkastningen snabbt till omkring 10 000 kilo. I dag är medelavkastningen drygt 12 000 kilo ECM, vilket vittnar om långsiktig satsning på stallmiljö, utfodring och avel.

Arealen har vuxit betydligt över åren, både med egna marker och arrenden, från 40 hektar till dagens 420 hektar. Detta speglar gårdens starka utveckling och tillväxt under årtiondena.

Bild: Petri visar oss på begäran en Valtra som står parkerad framför maskinhallen.

Mot biogasproduktion

Efter kaffet går vi till biogasanläggningen. Virpi och Petri berättar att anläggningen planerades i flera år. Nu producerar den, med en reaktorvolym på 1100 m³, el och värme för gårdens behov. Petri berättar att övervakningen tidigare sköttes av familjens yngste son, men nu har ansvaret fallit tillbaka på honom.

Denna sommar kunde rejektet för första gången spridas på åkrarna, något man är mycket nöjd med. Petri noterar att rejektet förbättrade både vall- och spannmålstillväxten och minskade behovet av handelsgödsel. Tack vare biogasprocessen är rejektet mer lättillgängligt för grödorna, sprids lättare och ger mindre luktstörningar.

Bild: Petri följer biogasanläggningens drift på datorn.

Satsningar på hälsa och välmåga

Efter besöket vid biogasanläggningen styr vi stegen mot ladugården. Virpi berättar att dottern Laura just hjälpt veterinären med avhorningar. Petri visar oss Renki-strömaskinen, som programmeras att automatiskt sprida strö i boxarna och kan styras även via smartphone. Renki har förbättrat djurens välmående och underlättat arbetet, och Virpi säger att hon inte skulle vilja ge upp den.

Tidigare var spridning av kutterspån en tung och dammig arbetsuppgift, men nu sköts den automatiskt. Gården har även Demecans kanaliserade fönster, automatiska i kostallet och manuella i ungdjursladugården, vilket säkrar god ventilation – en viktig investering för djurens hälsa.

Bild: Fyllsilon för strömaterial fylls med lastmaskin.

Inhemsk mat växer med kunnande

På väg mot kornas avdelning ser vi kalvarna leka på betet. Virpi berättar att hennes avelsarbete baseras på alla djurets egenskaper: genetiska drag, avkastning, byggnad, hälsa och temperament. Hon betonar att hennes djurintresse alltid präglar urvalet. På gården finns också några specialdjur, bland annat ett par lantras-kor.

Virpis långsiktiga avelsarbete har burit frukt. VikingGenetics har köpt fyra tjurkalvar och två kvigor från gården, och man har haft flera embryospolningsavtal.

Bild: Virpi presenterar gårdens kor och tar sig tid för några klappar under samtalet.

Efter rundturen står det klart att Paavola gård utvecklas hela tiden och har fokus på framtiden. Virpi framhåller att gården satsar på alltmer miljövänlig drift, där biogasanläggningen varit ett avgörande steg. Efter trevliga samtal funderar vi på att ordna en invigningsdag för anläggningen, vilket man brukar göra, men bestämmer att återkomma när åkerarbetet är undanröjt.

Bild: Gårdsfolket Petri och Virpi tillsammans med Vesa Muhonen, försäljningschef för maskiner vid Hankkija, framför biogasanläggningen.

*Denna kundberättelse har genomförts i samarbete med Hankkija maskinhandel.